Annons:
Etikettdäggdjur
Läst 3070 ggr
Gittan
2015-09-28 10:00

Pungvarg

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Pungvargen kallas även för Thylacine eller Tasmanian tiger i australisk folkmun är det största kända rovlevande pungdjuret i modern tid.

Det finns bara en art, och den bildar både ett eget släkte och en egen underfamilj, inom familjen rovpungdjur. Öronen är mer rundade och gapet djupare än på en vanlig varg. Det räcker nästan från öra till öra. När pungvargen öppnar gapet är det mycket större än hos någon medlem inom hunddjurens familj. Ett annat utmärkade drag är tvärstrimmorna över ryggen som skiljer pungvargen från hunddjuren. Det mest karakteristiska draget är svansen och då framför allt svansroten. Precis som hos kängurun går kroppen gradvis över i svansen.

På grund av detta blev svansen väldigt kraftig, speciellt vid roten och där var den dessutom något tillplattad i lodrät riktning. Fötterna gav ett konstigt intryck då mellanfotens ben var kortare än hos hunddjurens. Pungvargen blev upp till två meter lång inklusive 50 centimeter svans.

Troligen var känguruer och olika mindre däggdjur och fåglar bytesdjur. En sak är klar och det är att inte ens stora hunddjur klarade sig mot pungvargen. Det sägs att pungvargen öppnade helt enkelt sitt stora gap och bet av en bit av hundens kranium och hunden dog.

Så vitt man vet skedde boendet i klippskrevor eller underjordiska hålor de själva grävde. Där sov de under dagen för att gå på jakt när mörkret kommit. Honorna lär föda under sommaren och fick troligen  2-4 ungar.

Nu har man konstaterat att pungvargen egentligen var ett mycket nyttigt djur. Det levde av bytesdjur som var lätta att fälla samt av kadaver. I en världsdel som i stort saknar asätare så hade pungvargen samma viktiga ekologiska roll som hyenorna på andra ställen.

Från början fanns pungvargen över hela kontinenten. År 1960 fann man fossiler på Nya Guinea, vilket visar att pungvargen fanns där en gång i tiden. När de första europeiska invandrarna kom fanns det gott om pungvargar på Tasmanien. Nybyggarna brände bort vegetationen som pungvargarna uppehöll sig i. Allt för att skaffa fram nya betesmarker till fåren. Detta gjorde på sikt att pungvargen förlorade sina naturliga bytesdjur - då fanns ju fåren istället. De blev specialister på att döda får.

De drabbades nu av nybyggarnas hat. Det organiserades skoningslösa utrotningskampanjer, som fick stöd av pälsjägare. (På något sätt känns detta igen här hemma i Sverige idag, min personliga anmärkning). Sedan skulle Tasmanien bli koloniserat och det blev då skottpengar på pungvargar. Enligt officiell statistik dödades 2268 pungvargar mellan 1888 och 1909. Troligen var det många fler.

Trots detta var inte pungvargen existens hotad. Då år 1910 minskade plötsligt beståndet mycket drastiskt. Än idag vet man inte vad som hände. De flesta forskare tror det var någon sjukdom som drabbade dem. Det stöds av att andra djurarter minskade också.

Alltför sent lyckades man hävda pungvargarnas vetenskapliga värde, men till slut beslöt myndigheterna att fridlysa dem. Det skedde 1936.

1936 dog det sista djuret i fångenskap i Hobart Zoo och senare uppgifter om att djuret setts har inte kunnat bekräftas trots flera expeditioner i syfte att klarlägga om arten verkligen finns kvar. Man har i alla fall lyckats få ett 6480 kvadratkilometer stort område fridlyst för att skydda de djur som eventuellt kan finnas.

Troligen har vi skrivit ännu ett kapitel i den sorgliga berättelsen om hur vi människor tar hand om den jord vi lever på och som vi delar med de djur och växter som finns där.

Ordning: Rovlevande pungdjur, Dasyuromorphia Familj: Thylacinidae Släkte: Thylacinus Art: Pungvarg, Thylacinus cynocephalus

Var glad och må bättre!
De vilda djurens värld


Annons:
Lasse
2015-09-28 11:32
#1

Sorgligt.


Tjeja
2015-09-30 17:17
#2

Sådant fint o facinerande djur. Jättesorgligt med deras utdöd! 😔

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Fornöga
2023-02-14 06:08
#3

Kommer den att återuppstå?


Re:tired.

Pungvargen, eller den tasmanska tigern som den också kallades, har varit utdöd i snart 100 år. Men nu tror australiska och amerikanska forskare att den kan återskapas
Upp till toppen
Annons: