Däggdjur

Möte med lo

2015-10-04 20:14 #0 av: [peter54]

För drygt 40 år sedan bodde jag ett par år i Jämtland, närmare bestämt 10 km öster om Hammerdal, 65 km norr om Östersund. Fiske var ett av mina främsta intressen då och jag cyklade många mil med hjälp av små kartblad i mina sök efter fina fiskevatten. Den här gången hade jag cyklat långt österut genom skogen.

När jag närmade mig den plats där sjön skulle finnas var jag fyra mil hemifrån och bara den första milen var asfalterad väg, resten var små grusvägar eller barktäckta timmervägar. Det fanns en liten fäbodstuga någonstans efter stigen innan man kom fram till sjön, den var utmärkt på kartan jag hade. 

Jag kom fram till en glänta bevuxen med högt gulnat gräs. Stigen blev så smal i gräset att det inte gick att cykla, så jag lutade cykeln mot en fura och gick vidare. Snart såg jag taket på fäboden, spåntak. När jag kom närmare såg jag hur otroligt låg stugan var, takskägget var i axelhöjd på mig och dörren som hängde lite på sned var bara 150 cm hög. Jag tog i dörren och den ramlade genast av det enda sönderrostade gångjärnet som hållit den kvar. En hög stocktröskel fanns innanför dörren och jag klev djupt hukad över den in i stugan.

Jag genomfors av en oerhört märklig stämningskänsla när jag kom in i det första rummet av de två som fanns därinne. Det var köket, där fanns en vitkalkad murad spis, ett litet bord av några bräder. I fönstren låg bomull och på golvet fanns en sliten gammal trasmatta, men annars var det inte mycket.

Jag klev över den höga tröskeln in i det andra rummet, det var kammaren. 

Jag kände mig mycket märklig till mods när jag såg mig omkring därinne, det var som att resa tillbaka i tiden tvåhundra år. Någon liten familj hade bott här då och om man inte visste bättre kunde man tro att de fortfarande gjorde det, för det såg ut som det var orört sedan den dagen kom som var deras sista här. Ett litet bord stod i hörnet. Det var enkelt gjort av en sågad skiva från en stor fura med tre ben och runt bordet stod fyra pallar likadana som bordet, bara mindre. I fönstret stod grå urblekta eterneller i hemgjorda knöliga små krukor.

Mot kortsidan i rummet fanns sovplatserna. Fyra britsar, nästan som små lådor, två översängar och två under. De var korta, kanske 150 cm och det fanns ett tunt blått draperi för dem. Jag rörde vid tyget, det var så skört av ålder att delar av det föll till golvet som blått damm. I de små sovbritserna låg sänghalmen kvar. Det var svårt att stanna därinne, en starkt intensiv känsla, som påverkade mig till och med fysiskt, av att tiden stod stilla fanns i mig. Inga ljud hördes, i fönstret såg jag en liten kantarell av lera, jag ville ut igen.

Jag vände mig mot dörröppningen igen och då såg jag en död hare på golvet. Konstigt att jag inte såg den tidigare tänkte jag, jag måste ha varit så fängslad av atmosfären i stugan att jag inte uppfattade haren. Men hur har den kommit in hit? 
Jag hukade mig lite för att titta närmare på haren, den var inte gammal, den såg ju alldeles nydöd ut …

Ett djupt dovt mullrande ljud hördes plötsligt och snabbt övergick det i det mest blodisande fräsande jag någonsin hört. Jag reste mig och såg upp mot taket därifrån jag tyckte ljudet hade kommit. Innertaket var trasigt, det fanns ett kvadratmeterstort hål i taket alldeles innanför dörröppningen och däruppe på innertaket låg ett lodjur och tyckte att jag skulle låta bli hans hare! 

Jag blev alldeles kall i hela kroppen av skräck. Det var inte ens två meter mellan mig och lodjuret som stint stirrade på mig med öronfläckarna framåtvända och smala ögonspringor i det ilskna ansiktet. Jag backade försiktigt undan från haren och smög med ryggen mot väggen sakta och försiktigt mot dörröppningen. Jag backade ut ur stugan, ställde tillbaka dörren i dörrhålet och backade hela vägen tillbaka till cykeln. Lodjuret kom inte efter.

Jag cyklade tillbaka samma väg som jag kommit och stannade efter några hundra meter för att förvissa mig om att jag var ensam och för att titta på kartan om det gick att nå sjön från andra sidan. Undrar just hur lodjuret tagit sig in tänkte jag, det fanns ju inte ... Det måste förstås vara hål i yttertaket också någonstans, jag såg ju aldrig den bortre sidan av taket.

Sjön var fantastisk. Det klaraste vatten jag någonsin sett. En gädda på ett par kg hängde efter spinnaren, jag såg fisken hela tiden från det att draget slog i vattnet tills gäddan bara var några meter från land. Jag fick dra spinnaren fram och tillbaka flera gånger framför mig i sjökanten medan gäddan stod stilla och bara glodde. Till slut högg den mitt framför ögonen på mig och den var min. Jag cyklade hem igen och bjöd familjen på gädda. 

Vi hade en gäst, en gammal skogvaktare som vi blivit bekanta med när vi rev ett stort timmerhus i byn. När jag berättat om min minst sagt ovanliga fisketur, berättade han att hans bror råkat ut för just en sådan händelse med ett lodjur, men han hade inte samma tur som jag. Lodjuret hade skickat ut tassen mot honom och rivit upp ena sidan på halsen och han tryckte in mossa i såret för att hindra blodflödet tills han lyckades tillkalla hjälp. Han klarade sig. Jag kände mig än mer skakad av dagens upplevelser efter skogvaktarens berättelse. 

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2015-10-04 20:18 #1 av: UllaNo

Oj vilken skrämmande händelse. Jag hade kripits av panik.

Anmäl
2015-10-04 20:28 #2 av: Leffe

Trevligt möte både med lo och fisk. Tack för att du dela med dig.

Anmäl
2015-10-05 00:02 #3 av: Gittan

Vilken härlig men samtidigt hemsk upplevelse.

Var glad och må bättre!
De vilda djurens värld


Anmäl
2015-10-05 19:13 #4 av: Catwoman

Vilket minne. Få ett lodjur på krokenSkrattar.

Var positiv -må bra

Bandy iFokus

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.