Skäggmesen är ett exempel på hur snabbt utbredningsområdet för en art kan ändras. Första observation i Sverige av arten var så sent som 1965 i Skåne. Året efter konstaterades den första häckningen. Kärnpopulationen i Sverige finns i dag i Tåkern i Östergötland, där den noterades för första gången 1972. Därefter växte populationen snabbt och hösten 1976 verkar en omfattande utflyttning ha skett från just Tåkern.

Det har visat sig att honor dras till hanar med extra långt skägg/mustasch, medan hannar föredrar honor med lång stjärt. Begreppet ”par” är relativt hos denna fågel. De häckar i en form av ”lösa kolonier” och en hel ”utomäktenskapliga förbindelser” pågår ofta. En del honor lägger också ägg i andra honors bon, men om det blir för många ägg i samma bo brukar det överges.

En gynnsam säsong kan de hinna med upp till tre kullar i bästa fall. Om fåglar sedan lämnar häckningsområdet brukar det inte vara några långa flyttsträckor. Det verkar också som de kan flytta åt i princip vilket håll som helst, att döma av återfunna ringmärkta fåglar.

En av svensk ornitologis veteraner, Magnus Ullman, gav tipset att prassla lite i vassen om man inte ser dem när man besöker de vassjöar som utgör häckningsområden. Detta eftersom de tydligen är rätt nyfikna. För egen del kan jag säga att jag sett dem som bäst när jag besökt deras miljöer under september – utan prasslande. Bilden här är tagen vid den tiden.

Källor: ”Fågelgrannar” av Staffan Ulfstrand samt ”SOF. 1990. Sveriges fåglar. 2:a uppl. Stockholm.”